Vad är skillnaden mellan kronhjort och dovhjort?

Ja, vad är skillnaden? För den ovane måste det vara svårt att skilja dessa djur åt, speciellt om man ser dem en och en, men finns det något man kan tänka på för att upptäcka om det är en kronhjort eller dovhjort? Är de lika stora? Har de samma färg? Har båda horn? Hur ska man tänka om man vill få reda på om det är en kronhjort eller dovhjort man ser? Vi tittar närmare på de olika hjortdjuren för att se om det kan skilja något mellan dem.

Dovhjorten är mindre än kronhjorten och den har lång svart svans med vit undersida. Kronhjorten har en kort svans och gulbrun bakdel. Kronhjortens horn är stora, taggiga, och spretiga medans dovhjorten får stora skovelhorn när de är färdigutvecklade.

Man ser alltså skillnad på dovhjort och kronhjort bl.a på hornen. Dovhjorten har stora skovelhorn, men innan hornen är färdigutvecklade är de lite spretiga och kan då förväxlas med kronhjort som har taggiga och spretiga horn hela tiden. Både kronhjort och dovhjort använder sina horn för att strida mot andra hjortar för att få rätten att para sig och även som skydd mot rovdjur.

Storleken skiljer sig också åt där hanarna hos kronhjorten kan väga ända upp till 300 kg fast det mest normala är ca 200 kg, medans dovhjortens hanar bara väger mellan 50-90 kg. Honorna hos både kronhjort och dovhjort väger ungefär hälften utav vad hanarna kan väga. Färgen på pälsen hos dovhjortar kan variera från djur till djur, men oftast har de en rödbrun päls med vita prickar på sommaren och på vintern blir den mer gråbrun. Kronhjortens päls är på sommaren mörkt rödbrunaktig som på vintern blir mer gråaktig.

Honan hos både kronhjort och dovhjort kallas hind och hanarna kallas hjort. Kronhjortens ungar kallas kid och dovhjortens kallas kalv. De båda arternas hindar föder oftast en, ibland två kid, i maj/juni. Både kronhjorten och dovhjorten är idisslare, vilket innebär att de tuggar och sväljer sin föda två gånger. Deras matsmältningssystem är indelade i olika avdelningar som kallas våm, nätmage, bladmage, och löpmage.

Kronhjortens horn är tjocka och knottriga d.v.s pärlade, och de delar sig hela vägen från huvudet ut i topparna. Pälsen är som sagt mörkt rödbrunaktig och från halsen till ungefär mitten utav ryggen är det ett mörkt, svart streck. Benen är grå och undersidan utav bakbenen brukar ha en smutsig vit färg. Utmärkande för kronhjort är att de rör sig väldigt smidigt. Till skillnad från dovhjortens lite ryckiga, lite stelbenta, hoppande så skrittar kronhjorten, de liksom flyter fram och kan även ta till trav och galopp om det skulle behövas.

Kronhjorten har en mycket bra hörsel och kan vrida öronen åt olika håll för att kunna veta varifrån ett ljud kommer. Luktsinnet använder de för att hitta mat, upptäcka rovdjur och andra djurarter. Luktsinnet används även när de ska kommunicera med annat kronvilt. Kronvilt har körtlar vid ögon, bakben, klövar, och baktill som utsöndrar vissa doftämnen som gör att kronhjorten kan avgöra vad det är för kön och hälsotillstånd hos det andra djuret. Även urin och avföring kan ge kronhjorten viss information. Kronhjorten har väldigt bra syn i både mörker och dagsljus och kan upptäcka väldigt små rörelser och skuggor.

Under brunsten, i september, brölar hjorten väldigt starkt och det kan jämföras med ett lejons rytande eller ett grovt skrovligt råmande. Vid väldigt bra väder med rätt vind kan vi människor höra en brunstig kronhjort på upp till 5-6 km bort. Vid fara kan både hjort och hind ge ifrån sig korta mycket grova hostningar. Vid kommunikation mellan varandra har de ett kort nasalt läte.

Kronhjortens huvudsakliga föda är:

• Gräs
• Löv
• Kvistar
• Knoppar
• Svamp
• Ekollon
• Ris av lingon, blåbär, och ljung

De äter även bark från framför allt gran. Det innebär att kronhjorten kan göra stor skada på granbestånd genom sitt barkgnagande. Kronviltet går även ut på odlade åkrar för att finna föda t.ex potatis, sockerbetor, vete, havre, och råg.

Dovhjorten är för det mesta rödbrun med vita prickar över ryggen och på sidorna och på vintern blir den mörkbrun i pälsen och de vita prickarna syns inte längre. Dovhjorten har en lång svans som är svart på ovansidan och vit under. Den är mindre än en kronhjort och väger ca 85 kg i genomsnitt. Honan kallas för hind, hanen hjort, och ungarna kalv. Det är endast hanen, hjorten, som bär horn och de brukar delas in i fyra stadier, spetshorn, stånghorn, halvskovelhorn, och helskovelhorn. Dovhjorten fäller, tappar/byter, hornen mellan april och juni.

Under brunsttiden i oktober till november bildar hjorten små revir, så kallade brunstplatser, som hinden besöker. En hind föder normalt en, ibland två, kalvar efter att ha varit dräktig ca 230 till 245 dagar. Kalvarna dias i ca 7 månader, men redan vid 3 veckors ålder provar de fast föda. Dovhjorten har en väldigt utmärkande gång, ryckig, stelbent, och lite studsande, till skillnad mot kronhjorten som är väldigt smidig i sina rörelser. Dess gångart brukar allmänt kallas för fyrsprånget.

På sommaren äter dovhjorten för det mesta:

• Färska löv
• Potatis
• Rotfrukter
• Bär och spillsäd

Vintertid livnär de sig mest på tall- och granskott, ljung, lingon- och blåbärsris, samt bok- och ekollon.

I  Sverige finns det 5 olika hjortdjur som lever vilt i våra skogar och marker. Dessa är i storleksordning:

1. Älg
2. Kronhjort
3. Dovhjort
4. Rådjur
5. Vitsvanshjort

Även renen tillhör våra hjortdjur i Sverige, men anses som tamdjur. Vilka olika sorters vapen som är tillåtet att skjuta dessa djur med skiljer sig åt mellan olika tider på året och även vilket sorts vilt man ska jaga. Vanligast är klass 1 vapen d.v.s kulvapen och hagelvapen.

Gemensamt för jakt mellan de olika hjortdjuren är att man ska inneha svensk jägarexamen för innehav av vapen. De som innehar jägarexamen och dessutom äger mark har rätten att jaga där eller också kan de välja att ge jakträtten till andra. Med jakträtten medföljer också vissa regler som t.ex att man måste förvalta viltstammen och anpassa jakten efter tillgången på viltet man tänker jaga. Man ska ha tillgång till en särskilt tränad eftersökshund som senast efter två timmar ska kunna göra eftersök om man råkat skadeskjuta ett vilt. Man måste dessutom betala en speciell viltvårdsavgift för att få jaga.

Det är regeringen som bestämmer vilka tider som det är tillåtet att jaga respektive vilt och hur det får gå till. Det varierar mellan olika delar utav Sverige så för att få reda på vilka tider som gäller för respektive djur rekommenderas att söka på Svenska Jägareförbundets webbsida för att få aktuella uppgifter om de tillåtna jakttiderna som gäller för de olika djuren i olika delar utav Sverige. Exempel på jakttider för dovhjort och kronhjort i olika län är följande:

• 1/9 - 30/9 - endast smyg eller vakjakt på hornbärande djur.
• 1/10 - 20/10 - alla djur.
• 16/11 - 28/2 - alla djur.

• 16/8 - andra måndagen i oktober - endast hind och kalv.
• 16/8 - 30/9 - endast smyg och vakjakt på hind och kalv.
• Andra måndagen i oktober - 31/1 - alla djur.

Vid jakt utav kronhjort delas områden in i olika kronhjortsskötselområden där jakt är tillåten enligt ovan. Inom dessa kronhjortsskötselområden är det också bestämt hur många vuxna djur som det är tillåtet att skjuta. I övriga områden, alltså utanför skötselområden, är det endast tillåtet att skjuta årskalv.

Vid vakjakt sitter jägaren tyst och gömd, oftast i ett jakttorn, för att få ett läge att skjuta viltet. Detta sker ofta nattetid med undantag för vakjakt på råbock som sker i gryning och skymning. Smygjakt, eller pyrschjakt som det också kalla, innebär att man smyger sig på viltet. Det medför att man måste vara väldigt tyst, veta hur djuret kommer att röra sig, och ha koll på hur vinden blåser eftersom viltet har väldigt bra vittring och lätt kan avslöja om det kan vara en fara nära. Lyckas man med detta kan man komma viltet väldigt nära och då få väldigt bra och säkra skott.

Kronhjorten är det näst största hjortdjuret i Sverige och dovhjort det tredje största. Hornen skiljer de båda hjortdjuren åt: kronhjorten har taggiga och spretiga horn och dovhjortens horn är mer som en skovel när de är fullvuxna.

Dovhjortens päls är oftast rödbrun med vita prickar medans kronhjorten är mörkt rödbrunaktig med ett svart streck längs med rygglinjen. Kronhjorten rör sig väldigt smidigt, liksom skrittar fram, jämfört med dovhjorten som har en ryckig stel, lite studsande gång när de tar sig fram.

Både kronhjort och dovhjort är idisslare och den vanligaste födan är löv och gräs. De tar sig även ut på åkrar för att finna t.ex potatis och rotsaker. Eftersom de vintertid ofta ger sig på att gnaga på t.ex gran och tallträdens bark eller äter dess skott så ställer både kronhjort och dovhjort till stor skada för skogsbruket.