Vad är skillnaden mellan övervikt och fetma?

Övervikt och fetma har blivit allt vanligare, inte enbart i Sverige utan även i många andra länder. Och även om alla förmodligen har hört talas om såväl övervikt som fetma så vet man kanske inte exakt vad det är – eller vad skillnaden är. Vad räknas som övervikt eller fetma, vad beror det på, vad finns det för risker med det, och vad gör man åt det? När det gäller övervikt och fetma finns det egentligen inga korta eller enkla svar. En vikt som är normal för en person kan vara övervikt för en annan person eftersom det inte enbart handlar om vikt utan även om längd.

Man kan säga att fetma är det stadiet som kommer efter övervikt; övervikt är om du väger mer än vad som är normalt, men om du väger mycket mer än vad som är normalt, kraftig övervikt, räknas det som fetma.

Varför man blir överviktig är svårt att svara på eftersom det finns flera olika orsaker. En del blir det av inaktivitet och fel kost, andra av sjukdomar eller mediciner. Även besvär och följdsjukdomar kan variera. Det är vanligt att övervikt, och framför allt fetma, leder till besvär eller följdsjukdomar på sikt – men det är inte säkert, många är överviktiga i flera år utan att besväras utav det.

Om övervikten leder till följdsjukdomar eller andra problem är det svårt att säga exakt vad det skulle leda till – en del får problem med leder eller smärtor i kroppen och andra får högt blodtryck, diabetes typ 2, eller problem med hjärtat. Men en del får som sagt inga problem alls, trots flera år med övervikt. Dock är övervikt någonting som man bör undvika eftersom det inte är bra för kroppen och i de allra flesta fall ändå leder till sjukdomar eller besvär förr eller senare. Det är inte bra för hälsan helt enkelt.

Övervikt innebär att man väger mer än vad som är normalt, enligt BMI. Ett BMI över 25 innebär övervikt. Ett BMI över 30 räknas som fetma, även kallad kraftig övervikt. BMI, body mass index, är ett nationellt mått som WHO har tagit fram för att räkna ut vikten i förhållande till längden och på så sätt kunna avgöra om en person är normalviktig eller inte.

Har man ett BMI över 30 handlar det istället om kraftig övervikt, det vill säga fetma. Fetma är alltså stadiet efter övervikt och vid fetma ökar riskerna för följdsjukdomar och hälsorelaterade problem ytterligare.

Men även om BMI är ett enkelt sätt att avgöra huruvida det rör sig om övervikt eller fetma, så är det inte enbart BMI som ligger till grund när man bedömer risken för följdsjukdomar och dylikt. Läkare utgår oftast även från midjemått, då det ger en indikation om huruvida man ligger i riskzonen.

Ett midjemått över 88 för kvinnor, och över 102 för män, tyder på en hög risk för följdsjukdomar. Man kan ha ett BMI som ligger på gränsen till övervikt men ha ett midjemått som inte tyder på någon ökad risk, eller tvärtom.

Om man däremot har ett BMI över 25 och samtidigt har ett midjemått som tyder på hög risk, då är det mer troligt att man kommer att få någon form av hälsorelaterade besvär – eller kanske rentav någon följdsjukdom - på grund av övervikten.

Om man talar med sin läkare, eller någon annan vårdgivare, om övervikt eller fetma är det troligt att de räknar ut BMI. Det, samt midjemåttet, är ofta det första man tittar på. På så sätt får man en uppfattning om huruvida det rör sig om övervikt eller fetma, eller inte. Därefter kan man tala om eventuella behandlingar eller andra åtgärder för att gå ned i vikt.

Vill man räkna ut sitt BMI själv gör man det enklast genom olika hemsidor som räknar ut BMI, då behöver man bara fylla i sin vikt och längd och ibland även kön och får därefter veta vilket BMI man har.

Man kan även räkna ut det själv. Det gör man genom att multiplicera sin längd i meter med densamma, det vill säga längden i meter. Därefter delar man sin vikt med talet man fick fram innan. Om man till exempel är 185 centimeter lång, det vill säga 1.85 meter, och väger 80 kilo så räknar man: 1.85 x 1.85 = 3.4. Därefter räknar man 80/3.4 = 23.5.

Ett BMI under 18.5 indikerar på undervikt, 18.5–25 innebär normalvikt, ett BMI över 25 betyder övervikt, och ligger BMI på över 30 så handlar det om kraftig övervikt – det vill säga fetma.

Det finns även olika grader av fetma, ett BMI över 35 innebär fetma grad 2 och ett BMI över 40 betyder fetma grad 3. I exemplet ovan, med en längd på 185 centimeter och en vikt på 80 kilo, rör det sig alltså inte om övervikt utan normalvikt eftersom ett BMI ska vara minst 25 för att räknas som övervikt.

Det finns många olika orsaker till övervikt och fetma, men många av orsakerna hänger ihop. Ofta handlar det till exempel om brist på fysisk aktivitet och/eller dåliga matvanor, men orsaken till inaktiviteten kan ha olika orsaker. Det är inte alltid det handlar om rent slarv eller lathet utan ibland kan det bero på andra saker.

Orsaken till minskad fysisk aktivitet som leder till övervikt eller fetma kan till exempel vara att man blir äldre och får mindre ork eller svårt att röra på sig. Det kan också handla om sjukdomar och smärta som gör att man får ont av fysisk aktivitet eller att man har varit med om en olycka eller genomgått en operation.

Det finns även många sjukdomar som påverkar vikten, antingen genom att sjukdomen i sig gör att man ökar i vikt eller att den på annat sätt påverkar – minskad energi till exempel. Även vissa mediciner kan göra att man går upp i vikt. Den vanligaste orsaken till övervikt och fetma är förmodligen ändå det uppenbara; att man inte rör på sig tillräckligt och äter fel. Stora mängder godis, läsk, snacks, och fikabröd är ofta orsaken till att man ökar snabbt i vikt.

När det gäller kosten i övrigt gör många det felet att de äter fel tider, bara äter en gång om dagen eller äter för lite. En vanlig missuppfattning är att man kan gå ned i vikt genom att äta mindre. Att äta för lite gör istället att kroppen ställer in sig på svält och tar upp allt den kan och därmed minskar förbränningen och man går istället upp i vikt. Att äta för lite är alltså ingen bra idé, oavsett om man vill gå ned i vikt eller inte – det är helt enkelt inte hälsosamt utan tvärtom skadligt.

En annan vanlig missuppfattning är att motionen är viktigast. Många väljer till exempel att äta allt de vill, inklusive obegränsat med onyttigheter, och istället kompensera med träning. Motion är förstås väldigt viktigt för en hälsosam livsstil, för alla. Det är dock inte det som påverkar vår vikt mest och om man vill gå ned i vikt är det ingen bra idé att enbart börja träna, men inte förändra kosten.

Kosten är nämligen det som betyder mest för vikten – hela 80 procent handlar om hur man äter och träning och motion står bara för 20 procent. Att försöka gå ned i vikt genom att börja träna, men fortsätta äta mycket onyttigt är alltså meningslöst.

Man kan inte säga att övervikt och fetma alltid påverkar hälsan eftersom det finns personer som lever med övervikt – och till och med fetma – i många år utan att drabbas av sjukdomar eller andra problem.

Dock får de flesta någon form av problem förr eller senare. Har man varit överviktig länge och inte mått dåligt av det har man haft tur, men bör inte förvänta sig att det kommer att förbli så. Övervikt sliter på kroppen och även om det inte märks under lång tid, så kan problemen komma plötsligt.

Vanliga problem är värk i kroppen, dålig kondition, belastningsskador i leder, och så vidare. Det kan även orsaka många andra sjukdomar som till exempel högt blodtryck, hjärtproblem, diabetes typ 2, höga blodfetter, förfettning av levern, astma, infertilitet, komplikationer under graviditet, och mycket annat. Övervikt och fetma kan även förvärra många sjukdomar, till exempel några av dem som nämndes ovan, men även andra sjukdomar.

Om man inte klarar av att gå ned i vikt på egen hand kan man vända sig till en läkare. Det finns många olika sätt att få hjälp på, beroende på vilken typ av hjälp man behöver och vad som passar bäst. Vanligtvis börjar man med att ta prover och utreda om övervikten kan ha någon bakomliggande orsak, många sjukdomar kan göra att man går upp i vikt. Beror övervikten på en sjukdom kan man förstås behöva behandla den också.

För att få hjälp med kosten kan man få träffa en dietist som kan gå igenom hur man äter och vad man bör tänka på. De kan hjälpa en att lägga upp ett kostschema eller bara gå igenom vilka förändringar man behöver göra. En dietist träffar man ofta flera gånger för att följa upp hur det går och om det finns något ytterligare man behöver ändra på.

Man kan även få så kallat ”fysisk aktivitet på recept”. Det innebär att man får träna på en vanlig träningsanläggning under en viss tid till ett fast pris och dessutom få hjälp och stöd från någon som jobbar där. Ibland kan man även erbjudas gruppbehandling där man kan få råd och stöd för att lägga om kosten och öka sin fysiska aktivitet.

Det finns även mediciner som kan hjälpa till med viktnedgång och som man ibland använder tillsammans med träning och förändrade matvanor. Oavsett vilken behandling man använder så är det vanligt att den kombineras med någon annan behandling, till exempel besök hos dietist och fysisk aktivitet på recept.

Utöver dessa metoder finns det även operationer, de vanligaste i Sverige är Gastric Bypass och Gastric Sleeve. Dock finns det alltid risker med operationer och vanligtvis används dessa endast vid fetma grad 3 och efter att först ha testat andra metoder utan tillräcklig resultat.

Övervikt och fetma är båda benämningar på en vikt som överstiger det normala. Dessa räknas ut med hjälp utav BMI, där en siffra på 25 och uppåt innebär övervikt och 30 och uppåt innebär fetma. Det finns flera olika grader av fetma. Ett BMI mellan 30 och 35 är grad 1, mellan 35 och 40 är grad 2, och över 40 är grad 3.

​Såväl övervikt som fetma kan ha många olika orsaker, och de leder ofta till hälsorelaterade problem och även följdsjukdomar. Diabetes typ 2, högt blodtryck, och hjärtproblem är bara några exempel på sjukdomar som övervikt och fetma kan orsaka – eller förvärra, om man redan har någon sjukdom. Övervikt och fetma är aldrig bra för hälsan och bör alltid undvikas. Att hålla koll på sitt BMI är bra, så att man kan undvika att bli överviktig.

En bra kost och regelbunden motion är bästa sättet att bekämpa övervikt och fetma, men om man inte klarar av att gå ned på egen hand finns det hjälp att få genom sjukvården. De kan till exempel skicka remiss till en dietist, skriva recept på fysisk aktivitet, eller skriva ut mediciner om det behövs.

Det är också viktigt att först göra en utredning och ta blodprover för att se om det kan finnas någon sjukdom som orsakat övervikten. Det är inte helt ovanligt att viktuppgång beror på en sjukdom, till exempel hypotyreos – underfunktion av sköldkörteln. Då behöver man även behandla sjukdomen.

Många klarar dock att gå ned i vikt på egen hand. Att fokusera på kosten och försöka utesluta socker och annat onyttigt är det bästa och dessutom träna några gånger i veckan. Behöver man ändå hjälp eller stöd finns det som sagt effektiv hjälp att få.